Tulpankonst

11.01.2019 kl. 09:34

Hur jag än stretar kan jag inte förmå mig att släppa taget om gåtfullheten. Jag vet att öppenhet och vilda avslöjanden är dagens melodi. Men det uppstår ett motstånd, i vilken ända ska jag börja? Så jag sätter mig att stirra på tulpanbuketten mitt på bordet istället och om den vill jag avslöja nånting. Över huvudtaget funderar jag på hela bestyret med tulpaner, hur allt går till, och framför allt varför.

Att stirra på en tulpanbukett som befinner sig i sitt nästintressanta skede, det vill säga när stjälkarna har börjat orma sig neråt eller hit och dit, lite vågat börja öppna sig, blotta sitt innadöme, kan inspirera mig mycket eller i alla fall skänka mig någon slags sinnlig lycka i förbifarten.  Snacka om att avslöja allt, att öppna sig nästan, med långsamhetens olidliga tjusning. För att tulpanen som den ser ut i sin klassiska form, blomman som en avlång skål, ett vinglas utan fot, eller ett slutet vinglas utan fot, ska uppnå sitt intressantaste skede, fodras tålamod och kunskap.

För tulpanen vill nånting mer.  Så här går det alltså till:

Du kommer hem med ditt blompaket. Du har blivit tillsagd att snitta stjälkarna och sätta hela paketet i en bunke med vatten. Tulpanerna säljs lätt saftspända och med torra stjälkar. Du får göra hur du vill, men så här gör jag ( i samråd med tulpanerna så klart). Jag öppnar genast paketet, girigt. Jag har valt ut vasen, inte för hög eller låg, en som stöder men som också ger möjligheter till avancerade formationer. Vasen får ca 10 cm iskallt vatten. Sen skalar jag av alla andra blad utom det sista som ligger närmast blomman. Det är ju inte för bladen man köper en tulpanbukett. Eller? Bladen vissnar, torkar ofta längst ut och ger ett trist, rentav deprimerande intryck, knycker dessutom energi (så kallade energitjuvar) av den begynnande tulpanartisten. Så bort med bladen - en befrielse. Tulpanerna hänger och slänger nu lite i vasen, innan de karpar upp sig. Sen börjar vårt samarbete. Vattnet byts ut och stjälkarna snittas varannan dag. Tulpanerna står som stela soldater ett par, tre dagar. Sen släpper hämningarna, avslöjandena är på kommande. Jag ger dem en uppmuntrande nick nu och då, berömmer och hejar. Efter fem dagar börjar ormdansen, det slutna vinglaset öppnar sig. Jag väntar ivrigt. Byter vatten och snittar, lyckas få in ormarna tillbaka i vasen utan att våldföra mig på formationerna. Sen har det nästan gått en vecka. Jag fyller bara på vatten för avslöjandets stund har randats. Och nu händer det, vinglasen har blivit skålar, har blivit fat, har blivit blommor med sex kronblad. Samt innanför, kära vän, en ring av någon färg, gul eller vilken det nu råkar vara, och innanför den ringen, gåtfullheten själv, sex ståndare och pistillen i mitten. Vilken överraskning, även tulpaner har ett innanmäte. En sådan vardagslycka. Fram med pastellerna!

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:


 

Anna Gullichsen

 

Det här är en skrivbok i vilken jag tänker högt.

I ett grönt hus i utkanten av Helsingfors bor jag på landet i staden. Jag bloggar mest om mitt skrivande, vilket inbegriper ingenting eller det mesta.

 

Bara en sak kan jag lova: inga bilder eller filmklipp.

 

 

anna.gullichsen@gmail.com


Om mig själv:

Tycker om: måndagar, gamla hus, skrangliga stolar, nästan utblommade tulpaner, trasmattor, rosmarin, vårljus, sommarhav, höstlöv, rimfrost, böcker, trädgård, sköna ting, egna barn, andras ungar, stearinljus, god mat, goda historier, champagne, tystnad och fullt ös.

Mina böcker:

Saga Blom

Saga Blom och snöflickan

Saga Blom kollar in våren

Betty är en speciell sorts ko

Hatten från Katalonien

Saga Blom och djungelspöket

Betty i luften

Kategorier

Senaste kommentarer

13.09, 12:28Bordsfläkten av Frida
09.08, 16:33Glad påsk av Live life
25.05, 14:59På sin bak av minna lindeb
10.05, 21:04Mitt liv av Nadja