I väntrummet

Pappersbunten åkte iväg, det blev en elektronisk resa, från en adress till en annan. Varken frimärke eller brevbärare behövdes, inget pulsande i snön, stämplar eller sortering. Resan var klar på en sekund. Inga avskedstårar, eller hopp om trygg landning. Bara schwisch iväg. Pappersbunten transformerade sig själv till ett fiberlöst dokument, en dataöverföring, utan fingermärken. Jag satte mig i väntrummet. Jag reste till många platser. Det fanns tickande meddelande, meningar, ord och symboler som tindrade i cyberrymden. Ibland fångade jag in sådant som var användbart, att radera går snabbare än tanken. Jag tänkte på mitt dokument, hur det skulle bli omhändertaget. Hur världen skulle snurra från och med nu.

 

09.11.2016 kl. 13:35

På natten

Snön föll, det skedde på natten när jag låg och läste Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Rullgardinen utestängde allt, jag befann mig i mitt bo av duntäcken och dynor, en lampa brann och texten böljade fram. Jag slukade sidorna utan mättnad, all eftersmak stannade kvar som en god sås, ett glittrande vin, ett nybakat bröd. Ljudet av käkar tonade bort, knackningarna och hoten  från den yttre rymden, små varelser som inte förmått svälja förtreten. Jag har dragit min sabel, sadlat mina hästar, sjöng jag i duschen, en sång som jag själv kommit på. Sen skrev jag till Bachs medeltida strängmusik, det var det nödvändigaste, det var ett skönt språng, en öppning. Och trädgården utanför blev allt vitare.
02.11.2016 kl. 11:37

Kisel och rymd

Jag återvänder till kolonnerna som hade blivit vindkrökta, slipade av sand och salt, små och stora vindar, ljud av skälvande tallbarr, ett rike där inga fotsteg hörs. När man går i sanden, kan man förflytta sig ljudlöst framåt. Små djur gjorde spår där vattnet gått ut, havsbottnen var en fossil, sparad för eftervärlden. Det finns mycket som är bestående, jag gör vissa oåterkalleliga beslut, bestiger sådana dyner som flygsanden format, drivor i förvandling. Jag kan dröja kvar om jag vill eller gå rakt ut mot horisonten, på den räfflade sanden. Det doftar kisel och rymd, jag är så långt borta från förmultande blad och karamellhus i rad jag kan komma. Det är så enkelt, jag har gett mig av.  
31.10.2016 kl. 08:38

On oravia

 

Minulla on oma kuja, se on huomaamaton katu, karamellitalot seisoo vierekkäin, väriskaala on syksyinen ja pävän taivas sininen. On oravia jotka juoksevat seinillä, se on koristeellinen tapa liikkua, tässä kaupunginosassa on yhdistetty geometriset ja filosofiset periaatteet ja on päätetty jo sataa vuotta sitten mistä tuuli saa puhaltaa. Minä en jaksa puhua notkelmista tai kipeistä kulmista, voi olla että olen lasinpuhaltajan tytär, ja että nämä korttelit ovat aistillisia. Tähän aikaa vuodesta leopardi on tapana levittää puistoihin täplikästä nahkaa. Kuja ääntelee ikkunan alla, lapsia ja joku koira. Minä kirjoitan siitä.

18.10.2016 kl. 11:41

På regnbågen

 Jag sitter i ett rum fullt med böcker och musik. Alltid på jakt efter soundtracket som ska lyfta texten, den måste lyftas upp. Ur böckerna fångar jag ord, plockar dem med pincett, infogar dem, stöldgods som jag förvaltar och styr över. Jag har levat mitt liv, det ena leder alltid till det andra, vissa saker måste man skriva om, annat faller i glömska. Det finns alltid blad att vända, bläddra vidare, ta slutet från början eller tvärtom. Idag är det Vivaldi som för mig, jag måste föras och lyftas. Det är enda sättet att upptäcka nya kontinenter. Hösten är en kär vän, hjälper till så gott det går. Jag tar alltid fast i det som är det svåraste, spränger berg, balanserar på linor utspända mellan raviner. Det är tråkigt att återhämta sig och se texten an. 

Lars Hulden har gått bort. Han skrev:

"Har man störtat från regnbågen, har man varit på regnbågen".

Allt kunde inte sammanfattas bättre. Frid över honom.

13.10.2016 kl. 09:11

Yyteri

Havet hade dragit sig undan av fri vilja, det gick så snabbt att vågorna avbildades i sanden som urtida formationer. Jag kunde gå på havet som bar mig överallt, jag stod i solglittret och väntade på stormen. Men den uteblev, det var loja vågor som flirtade med mig, jag blev så betagen, sådana vågor borde förbjudas, de tar andan ur mig. Planeten bestod av sand och tallskog, dyner som jag besteg, för jag ville högst upp och dö av allt. Tallarna växte ur sanden med rötterna i vädret, det doftade fuktiga barr och kisel och strandrågen prasslade stelt. Jag väntade länge men Bottenhavet lade sig platt, en spegel ut mot horisonten, vilket jag antecknade. Sen gick jag mot väster och fann strandstenar som låg omlott och anpassade till varandra, havet blev ännu blåare, sjögräset hade torkat i solen. I lunden intill ett fågelliv utan like, sista skvattret innan flytten söderut. Allt tog jag med mig och bevarade det närmast mitt hjärta när jag följde barriga stigar upp och ner på tysta sanddyner, längst in ända tills björk och mossor fick fäste och tallarna svajade högt. 
10.10.2016 kl. 11:33

Den ljusgröna horisonten

Dörrar och fönster står öppna, innerummet har blivit ett uterum, allting sker på tröskeln i en solstrimma som kommer och går. Jag har cyklat längs stränder, trafikleder, över broar, in i små skogsdungar, på stigar där det doftar förmultnade löv, maskavföring, jag har cyklat med hög hastighet, utan hjälm, med ett anteckningsblock i korgen framför mig. Jag är fri att göra vad jag vill, att cykla är ett bra sätt att ta sig fram. Värmen sitter kvar under buskar och längs husväggar, jag korsar gränder och gator, trampar hem med en berättelse i bagaget. Den handlar om sandstränders uppkomst, den ljusgröna horisonten, bortglömda träsk, en bagares vrede. Sen när jag har druckit mitt te som bara sker undantagsvis klockan fyra, för rutiner kan bli ett fängelse, läser jag högt ur min text. Alltmedan lakanen torkar på strecket. Vinden är mild som smör.

 

27.09.2016 kl. 16:04

Verandan

Skeppet lägger ut, jag har lastat det med cyklar, fallfrukt, höstlökar, träskor, krukor med ros, pelargon, rosmarin, böcker, anteckningsblock, halvurdruckna kaffekoppar, en sliten trädgårdsoffa, filtar, en tax. Just innan jag kastar loss, kommer brevbäraren med brev som jag väntat på så nu är jag på väg. Jag har musik i öronen, jag sitter i aktern och styr med slutna ögon, klimatet är behagligt, solen gassar in på däck, en bris som kommer rakt genom trädgårdarna i en stadsdel i utkanten av stan, mina segel flaxar, randigt, rutigt och lite blommigt, jag har räknat ut min position med hjälp av transportör och passare, en sjömil är kortsidan på en tändsticksask, föröver ligger grannens kompost, jag styr skickligt ut på öppna vatten, det är det jag gör.
22.09.2016 kl. 10:51

Ett nytt liv

Ut flög ungarna en efter en, ibland flög de tillbaka, en sväng förbi kylskåpet, tog in på rehabet, fick omsorg, våtvarma omslag, näring och kärlek, och sen ut igen vilt flygande, varenda en, högt och lågt flög de och landade i egna bon, en förlänging av det som varit eller en ny avskildhet, hur man nu se på det. Ändå är huset fullt av folk, skor i tamburen, obäddade sängar, o'boypulver på matbordet, smulor och klädpaltor i alla hörn, slask som ska ut, matkassar som ska packas upp, tvättmaskinenerna som dundrar på. Jag vattnar pelargon och begonia, skriver listor, håller mig uppkopplad, alltid ringer nån, allltid fladdrar nåns byke, sorterar kvarglömda tröjor, pysslar med komposten, ligger raklång i TV soffan, ingen trängsel precis. Ett nytt liv.
20.09.2016 kl. 11:37

Flow

Manus är trofast, en hjärtevän, här är jag igen nykär och framflygande, vår relation är full av överraskningar och tillit, jag är osminkad och med håret på ända och du är så följsam och under min hud. Jag bara ler och fånar mig, tänker inte på havet, ägnar mig inte åt fjärrlängtan. Vi är nu här hand i hand, vi sover så gott, vi drömmer om följande kapitel, Manus har hittat fram, jag har hittat in, vi håller på. Vi har inte hunnit ut på promenad, för allt exploderar här och nu, en vacker dag ska vi våga oss in i skogen eller så gör vi en resa framåt eller bakåt i tiden. Vi träffades på sanddynerna, det var för några veckor sedan eller i ett tidigare liv. Nu vänslas vi bakom en gardin av doftgeranium som täcker fönstret, ingen insyn eller utsikt, skärmen flimrar, vi skriver till varandra.
15.09.2016 kl. 11:57

Män till frukost

Min moster sa: "Jag äter män till frukost". Det var på sjuttiotalet och jag hade just blivit könsmogen. Vi satt i hennes torp och drack citronte. Vi satt varje kväll vid ett rangligt bord, vaxduken var rejäl med blomrutor, flugor surrade mot fönsret, det var sommar och viken låg bleke. Min moster hade stjärnögon, hon kisade under lugg och berättade om sin aptit. Min mor satt på andra sidan viken och var sur, hon hade aldrig ätit män till frukost, hon hade svurit pappa evig trohet, fast hon tolkade det på sitt eget lilla vis. Hon ville att jag skulle sitta hos henne och dricka citronte, vi skulle tala om poesi för allt annat var trams. Och med trams menade hon kärlek. Jag färdades mellan två systrar och försökte växa upp till kvinna. Så kan det gå.

09.09.2016 kl. 09:54

Två prinskorvar och en jordkällare

 

De kan bo hur många mänskor som helst i en jordkällare, oavsett om dörren är liten så är själva källaren stor, säger Benjamin, fem år och går inte desto mer in på detaljer kring hur alla ryms in, fast Ian, snart sju år vill veta. Han har hört mycket om händelser som kan utspela sig i just jordkällare, hans bror känner till världar som ingen annan vet nånting om. Ian tycker inte att det är lika intressant, det finns annat att prata om, fotis, hur man tränar, vad vi ska äta till middag, hur lång väg det är hem, sådant. I Benjamins jordkällare bor det olika karaktärer som är beredda på ett stort krig, han är själv kung och härförare, han är i själva verket född i en jordkällare, under marken, han föddes där redan i ett tidigare liv,  han har en stor uppgift, ett hemligt uppdrag, hans vapenröder har namn som inte kan avslöjas på webben. Ian är hungrig och stönar för just Dalsbruk är jordkällarnas paradis, allt ska undersökas mycket noggrant och det tar en evighet. Sen finns det också masugnar och bortglömda sjöar, övergivna fängelsehålor, stigar som tar slut och som kan leda till sådana jordkällare som är osynliga, förklarar Benjamin med viftande händer. Ian överröstar nu berättelsernas berättelser och vill veta hur man tillreder en svampsås. Så vandrar vi hemåt mot huset vid havet, farmor och två prinskorvar.

05.09.2016 kl. 12:52

På väg

Att skriva:

Så går färden bakåt, framåt med förgreningar åt alla håll. Det är utmanade att vara resenär och lokförare samtidigt, hålla i alla spakar, läsa kartor, följa med landskapet, vänta på att komma fram, resa bakåt i tiden, äta mellanmål, bromsa, byta spår. Jag visste inte att jag hade en biljett innestående, ett uppdrag, ett förflutet som lokförare, det är mycket man inte vet om sig själv. Jag är otålig för jag vill sätta gasen i bottnen, jag är rädd för allt går för fort, jag gillar inte tunnlar och tåglukt, torra smörgåsar, människor som ser obekymrade ut, vaggar fram utan att spjärna emot, jag gillar dem inte för de vet mer om livet än jag som måste resa runt jorden och spränga berg för att ta reda på vad det är frågan om. Nu är jag på väg, jag kan inte hoppa av i farten. Det skulle vara det fegaste.

01.09.2016 kl. 12:41

Ett konstigt ställe

Skogen sa att jag skulle komma, vara liten på en stig, växa under en gran, dofta på vått gräs, inte se mig själv för träden, bli ett träd själv, sitta i en obekväm ställning på en stubbe, plocka lingon, fotografera svampar. Det hördes lockrop, morgonröken var förförisk, jag kunde bli en älva för en dag, utföra hopp i ljungen, krama stammar, äta harsyra med slutna ögon.

Men jag sa tack och nejtack. Jag gillar inte skogen, det är ett konstigt ställe, stillastående insjöar och kärr, slippriga sidospår, osynliga djur, snår gör mig skräckslagen eller bara uttråkad.

Många hittar sig själv i skogen. Jag har hört berättas om aha-upplevelser och eufori. Det finns sådana som flyttar in i grottor, under trädrötter, eldar med kottar, spänner upp hängmattor mellan mossiga stammar, gungar sig själva in i evigheten. Eller de som tömmer skogen på svamp och lingon och fyller sina jättefrysboxar i fall av hungersnöd.

Jag har talat ut och kan nu fortsätta att betrakta gränden från mitt fönster, ifall att den där vitsvarta katten visar sig, som ett tecken eller vad som helst.

30.08.2016 kl. 10:44

Sicken slitgöra

ur Prostinnans bekännelser och betraktelser:

 

"Jag som icke vara en prostinna, ej heller en kaptenska i den bemärkelsen, sitta nu åter på trappan och speja in i framtiden som den kunde utvisa sig bland buskar och floxbestånd. Kaffet haver blivit malet och serverat på fat och slurpet till att höras ända bort till bortre grannhuset. Trappan äro gjort av synbarligen präktigt trävirke, gudarna vete vilket, ty detta hus haver jag tagit i besittning när det föllo mig in utan vetskap om virkets beskaffenhet. Mången kunna tycka att finnes det då ingen ända på denna erövringsodyssé, hus och män som komma i min väg. Hur kunna jag veta svaret på detta, ty svar äro det tråkigaste. Allt haver jag gjort, räddat förlista skepp och rastlösa själar, sicken slitgöra! Stugorna haver jag lystrat till, skottat uppförsbackar jämte reparerat skorstenar.

Här gnida jag mina kängor i eftermiddagssolen, skorna till att blänka och sina. Jag ger mig av längs vägar, stärkt av kaffet och lifvet, alla vägar leder nånstans. Inget haver jag att ångra, inget får mig på knä. Kjolarna svänger i sensommarfläkten, svalorna flyger lågt. Lycka äro att leva."

 
25.08.2016 kl. 11:55


 

Anna Gullichsen

 

Det här är en skrivbok i vilken jag tänker högt.

I ett grönt hus i utkanten av Helsingfors bor jag på landet i staden. Jag bloggar mest om mitt skrivande, vilket inbegriper ingenting eller det mesta.

 

Bara en sak kan jag lova: inga bilder eller filmklipp.

 

 

anna.gullichsen@gmail.com


Om mig själv:

Tycker om: måndagar, gamla hus, skrangliga stolar, nästan utblommade tulpaner, trasmattor, rosmarin, vårljus, sommarhav, höstlöv, rimfrost, böcker, trädgård, sköna ting, egna barn, andras ungar, stearinljus, god mat, goda historier, champagne, tystnad och fullt ös.

Mina böcker:

Saga Blom

Saga Blom och snöflickan

Saga Blom kollar in våren

Betty är en speciell sorts ko

Hatten från Katalonien

Saga Blom och djungelspöket

Betty i luften

Kategorier

Senaste kommentarer

13.09, 12:28Bordsfläkten av Frida
09.08, 16:33Glad påsk av Live life
25.05, 14:59På sin bak av minna lindeb
10.05, 21:04Mitt liv av Nadja