Packa mammas kappsäck

Det regnar. Äntligen vid skrivbordet, lite samlad, lite effektiv, en dag att få gjort, sortera och planera. Det skvätter på asfalten, stuprören sjunger, sjung på och gör vad ni gör, snart vankas det sol och grekiska strandstenar. Och allt det som blivit oskrivet ska komma på pränt. Äntligen mot Leros. Redan på söndag bär det av. En hektisk tid av uppträdanden på olika håll, trädgårdsbestyr, torphärligheter, av-och an-rännande i största allmänhet, goda energier och bra flyt, men allt på en gång. Jag behöver lite lugn och ro. Stirra ut över det Egeiska havet i vilket Leros ligger och guppar. Skriva i trevligt sällskap. Först några dagar torpliv med barnbarn och ballonger. Och sen packa mammas kappsäck.

 

29.04.2015 kl. 12:55

Danssteg

Prostinnans bekännelser och betraktelser:

 

"Jag haver betraktat tranedansen, lärkan haver jag hört och myrornas virrvarr haver jag sett jämte dimmornas framfart öfver åkrar och fält. Luften har kunnat beskrifvas som förförisk, rik på jordens hemligheter som jag dragit in i bägge lungorna i djupa tag. Stått likt en fjolla och sniffat i kvällningen, balanserat på kullfallna trädstammar. Det ljuset, det ljuset, skrek jag och kokade kaffe så det stod härliga till. O, detta kaffedrickande så kinderna bränner och kallsvetten bryter fram. Veden haver börjat komma in i snygga fång, liksom av sig själv. Buren och staplad. Över detta kan jag icke styra. Jag bara samla mina kjolar och taga danssteg på danssteg fast månen bligat in och hållit mig vaken. Intet kan trötta ut mig. Allting vara en saga. Skrifterna bidar nu sin tid och inväntar lugnet. Nu välla scillors väldoft in genom dungarna. Och kaffet vara så innerligen nykokt."

27.04.2015 kl. 15:25

Tack Åland!

I Mariehamn är man litterturälskare. Varje skola har ett eget bibliotek med hög mysfaktor och gediget bokurval. Läsandet uppmanans och främjas, det ordnas jippon och evenemang. Barnboken står högt i kurs. Således blev jag väl mottagen under mitt författarbesök måndag till onsdag. Jag blev omkring körd och avhämtad, uppassad och försedd med nykokt kaffe i varje paus. Det var ettor och två och treor. Och dras underbara lärare samt bibliotekarierna, de som sysslar med kulturbragd på heltid. Eleverna välföreberedda och ivriga. Vana lyssnare och läsare, viktiga frågor dryftades. Jag har en anteckningsbok full med idéer och uppslag. Solen sken alla dagar, vitsipporna i full blom. Från havet kom friska fläktar och i parkerna blommar scilla och ranunkel. Jag har suttit på Bagarstugan och ätit godaste bullan. Deltagit i Malin Klingenbergs boksläpp, dinerat med kultureliten. Jag har haft vansinnigt roligt, blivit omkramad, skrivit autografer och lyssnat på varje berättelse. Jag har också varit dödstrött men lycklig och nu far jag till Helsingfors på fastlandet (som ålänningarna kallar Finland). Många böcker är ännu oskrivna. Saga Blom är populär och Betty en stor favorit. Men mest av allt ville barnen höra om Hatten från Katalonien. Tack Åland!
22.04.2015 kl. 15:55

Den hemtrevliga källaren

Ner i källaren med mig. Lukten av fuktig sand, trädgårdsverktyg, underjorden, det bortglömda och undanstuvade, skräp stämde överens med mitt förmiddagshumör. Motståndet måste övervinnas, det mest onödiga, det uppskjutna och förträngda.Tveklöst med kaffekoppen ännu rykande kastade jag mig in i hålan och röjde! Mumlande, svärande, knyckigt, energiskt. Gamla flaskor och papper, målburkar, brädstumpar, rostiga spikar, allt. Huller om buller intrasslade i vattenslangar och söndriga spadskaft. Jag tog itu med böjd rygg för det är trångt och mörkt i underjorden. Upp med alla luckor, genomdrag och ljus. Bar ut skiten. Sen kom nöjdheten och allting ordnade upp sig, också i mitt huvud. Jag slutade muttra och drack slutligen en påtår sittande på en upp och nedvänd kruka. Synade stockarna, stenfoten och ljuset som silade in. En sådan hemtrevlighet. Myshåla. Molnen drev förbi. Grannens forsythia har slagit ut.
16.04.2015 kl. 10:58

Ronya

Vi var alla där igårkväll, gungande i publikhavet när Ronja/Ronya sjöng i strålkastarljuset så håret reste sig. Fortfarande reser sig våra hår och vi står i främsta ledet och gastar. Hennes lycka smittar lätt av sig. Hennes musik. Våran Ronja. Lilla råttan.

Imorse gick jag genast ut i trädgården. Rafsade i rabatterna, flyttade perenner, städade krukorna, planterade pärlhyacinter. Återknöt vår relation, fick vårpirr och trädgårdsmani. Har klartlagt läget, synat knoppar, gjort upp planer. Suget kom sent, men nu är det här. Nunneörten slår ut. Den följer oss var vi än bor. Blomman som i majmånad täckte Ronjas och de andra barnens barndomsbacke.

Den här veckan har ett bra förlopp. 

15.04.2015 kl. 11:11

Medan man födde

Kaffet har hunnit kallna flera gånger. Jag har svarat i telefon, mailat och bläddrat i almanackan. Kokat mera kaffe och längtat till den inre friden, till flygfärderna, språnget. Nu fjättrad vid det praktiska, byket och disken fast sådant alltid kan göras vid sidan om. Ungefär som då förr, medan man födde barn och jonglerade vardagen. Nu: att bädda en säng, hur svårt kan det vara? Gränden är grå gudskelov, gudskelov för en hel dag kvar, fast jag förslösat flera timmar. Velat och hängt med blicken ut eller in eller in i tomma intet. Ett uppvaknande, en slags mållöshet, ett förmiddagsvarande, en upptakt. De arabiska krumelurerna mattar ut mig. De är fulla av små ödlor och kryp. Jag skriver om nån som bodde i en lykta. Ett tips från barnbarnet. Alla hushållsmaskiner tystnar på en gång. Ett välbehag sprider sig. Nu vill jag jobba ostört.
14.04.2015 kl. 11:28

Sommarringar

 

Vissa dagar överger jag texten, den får skvalpa vind för våg, ligga och vänta. Den är tålmodig och ställer alltid upp när vi möts. Det är jag som ska tämjas och inte tvärtom. När jag spjärnar emot och rymmer ut. Vill bara tömma huvudet och kratta i stormen, lyssna på fåglarna, vara närmast jorden, sitta vid lägerelden, betrakta åkrarna och fälten ända långt bort. Och bland karamellhusen i stan är det inte heller lätt när scillorna är så bedårande. Texten väntar och undrar om det ska bli nåt. Kinesiska tecken eller arabiska krumelurer, sånger ur det förgångna som jag översätter till ett hemligt språk? Frågor, men inga svar. Jag sover så tungt att käkarna låser sig. Jag försöker vara många till lags samtidigt. Det är just det. Hög på klorofyll. Men en sak är säker: bilen måste få sina sommarringar.

13.04.2015 kl. 11:10

På min bak

Här är vårblåsten och vårskriket, ljusa kvällar, blåsippor, fåglarna, molnen som rusar, alla hus som blänker, fjolårslöv som virvlar, kokkobrasor. Jag har inte suttit vid mitt bord, på min bak. Flera dagar av påskfestligheter. Nu tillbaka, Bachs preluder, jag samlar mig, tar itu, öppnar mitt dokument.
08.04.2015 kl. 10:16

Som en hemtrevlig filt

Lite snö på marken hör till, längtan efter vår, lukten av jord. Allt har sin tid, jag har min. Små snöskurar fäller inte mitt humör. I sådana fall rör jag ingen spade eller kvast, bara härdar ut och och väntar. Vintergäcken tittar fram ur drivan och ser morsk ut. Snart blir det sol. Kanske inte den här påsken. Men kokkobrasorna ska knastra och flamma så det står härliga till. Innan det skriver jag vid mitt bord. Det handlar om att sortera och göra undan, bit för bit. Precis som med skogsbruk. Eller som i kärleken. En dag i taget. Sidor tecknade med ord. Vidare, oavsett. Just nu kan jag inte skilja på om jag är trött eller pigg, glad eller vaksam. Lugnet är i alla fall bestående. Som en hemtrevlig filt. I gränden går en gammal man. Hans armar är förda åt sidorna ut från kroppen, som vingar. Han går framåt, redo att lyfta vid behov. På bykrepet landar en koltrast. Näbben är orange. Himlen är grå.

01.04.2015 kl. 11:01

På promenaden

Morgon:

Gick en sväng med lilla hunden i snålblåsten. Den lilla hunden nästan blåste bort. Jag höll hårt i kopplet och pressade pannan mot vinden. Vi gick raskt, trippade fram längs skogsstigen, tog uppförsbackar i långa kliv. En liten pojke kom emot oss utan rock eller mössa. Jag hade god lust att skicka hem honom efter bättre kläder, började sen fantisera om att han kanske inte hade ett hem att gå till, kanske blivit utslängd av någon stygg förälder eller en överspänd skötare. Han gick velande och slog med en käpp i marken, inte alls på väg till skolan verkade det som. Cyklister susade förbi som arga getingar. Den så kallade morgonrusningen. Pojken stod vid vägkanten med håret fladdrande. Jag gav honom ett leende. Sen gick lilla hunden och jag gick hem.

27.03.2015 kl. 11:03

Hästen är röd

En hel dag skrev jag med vänster hand på ett främmande språk. Det var i går. Språket var inte mitt, det hörde till en annan tid, en annan världsdel. Alla krumelurer försökte jag forma rätt, resten hittade jag på. Det doftade starkt av kryddor och torkad frukt, ljudnivån var hög, musiken spelade enligt skalor jag aldrig kunnat föreställa mig. Ändå var allt bekant och jag började misstänka att jag undanhållits min egen födelseort. Att jag egentligen varit Moses i vassen eller det bortsprungna barnet i öknen eller uppe bland bergen. Jag kunde höra getternas klockor pingla och solen rasa ner i havet. Dammet steg och sjönk. Sedan drömde jag på det nya språket, om en häst som var röd. Idag är min vänstra hand öm och svullen. Men jag är hemskt lycklig.
26.03.2015 kl. 10:27

Kafferomantik

 

 

Prostinnans bekännelser och betraktelser:

"Kaffet äro en ädel dryck, icke att förakta, det äro någonting man haver gemensamt med de flesta. Att samlas kring en kopp, att bjuda eller bli bjuden på påtåren, den andra koppen, den koppen som följa på den första. Ifall att bara en kopp hade kommit ifråga, så äro det inte ett sådant sällskap i vilket man trivas, ty den andra koppen indikerar att samtalet kommit bra igång och att umgänget äro på väg in i den andra fasen. Det äro äfven mycket bestyr med kaffet ty det ska malas och kokas och silas och hällas upp, kopparna äro utvalda och platsen äro ofta uttänkt i förväg. Sådana sysslor betrakta jag som själsligt förberedande, vilka sedan leda till njutningsögonblicket ofta i sällskap av några eller någon. Ett sådant kaffesällskp haver jag nu fått erfara och sålunda begrundat detta förfarande med nya ögon. Att en sådan självklar och vardaglig dryck kunnat få sådana romantiska proportioner. Att bara höja koppen nu och då och samtala. Icke om drycken, icke ett ord om själv smakupplevelsen i sig, utan blott om sinnligheten, livsfrågorna, skrattet. Jag befinna mig i ett stort lugn, doften av nymalda kaffebönor sprida sig i hela huset."

23.03.2015 kl. 11:43

Refusering

Om himlakroppar och hammarslag,  skrev jag, om saffransodling, kejserliga sfärer, gröna kupoler, svajande fyrar av glas, kuber och klot, små arkitekter och flaxande gardiner, flytande palats, ljudet av käkar, om vita korridorer och självlysande citroner. Allt sände jag iväg, inslaget i brunt papper, hemligstämplat material, dokument från en annan tid, handskrivna ark, adressaten var okänd, men paketet hittade fram själv, ett litet förlag på en nyupptäckt planet, det kom aldrig ett svar, orden upplöste sig på sin rymdfärd, kom ingen till nytta. Numera skriver jag på arabiska, säljer min alster på den öppna marknaden.
22.03.2015 kl. 12:34

Min tumme

 Den gröna tummen har mist sin trollkraft. Pelargonerna skrumpnar och dör rakt framför ögonen på mig. En sorglig syn. Jag är icke i stånd att förhindra en sådan död. Streptocarperna ser taniga ut, begonian faller sönder redan i förpackningen. På fönsterbrädet finns ingen odling av diverse örter eller flerfärgade luktärter, monsteran står stilla som en staty, mugrönan kryper nådigt fram. Min tumme, min tumme har ingen kontroll. Igår krattade jag backen en halv timme men någon eufori infann sig inte, jag blev bara trött i armarna. Min iver har förflyttat sig till vetenskapen om kroppens naturlagar, hur man kan kringgå stela leder och hundra år av otränad muskulatur. Orkidéernas blad hänger likt trötta tungor. Jag har intagit lotusställning och struntar i gödselpinnarna. I alla fall den här veckan.
20.03.2015 kl. 13:49

Spagat

Sätesmusklerna, ljumskarna, lårmuskler, höftled, korsben, lilla bäckenet, stora bäckenet, senor och ligament, muskelfästen, vader, inre bukmuskler, rumpmuskler, vader, fotvalv, korsrygg, svanskota och knäveck. Tänja, stretcha, böja, trycka, blåsa ut, andas in. Varje dag. Det är viktigt. Alla har vi ett mål i livet.

19.03.2015 kl. 11:48


 

Anna Gullichsen

 

Det här är en skrivbok i vilken jag tänker högt.

I ett grönt hus i utkanten av Helsingfors bor jag på landet i staden. Jag bloggar mest om mitt skrivande, vilket inbegriper ingenting eller det mesta.

 

Bara en sak kan jag lova: inga bilder eller filmklipp.

 

 

anna.gullichsen@gmail.com


Om mig själv:

Tycker om: måndagar, gamla hus, skrangliga stolar, nästan utblommade tulpaner, trasmattor, rosmarin, vårljus, sommarhav, höstlöv, rimfrost, böcker, trädgård, sköna ting, egna barn, andras ungar, stearinljus, god mat, goda historier, champagne, tystnad och fullt ös.

Mina böcker:

Saga Blom

Saga Blom och snöflickan

Saga Blom kollar in våren

Betty är en speciell sorts ko

Hatten från Katalonien

Saga Blom och djungelspöket

Betty i luften

Kategorier

Senaste kommentarer

01.03, 23:54Man blir som tokig av IdalottaSyssa
13.09, 12:28Bordsfläkten av Frida
09.08, 16:33Glad påsk av Live life
25.05, 14:59På sin bak av minna lindeb