Sjundeå

Så vi begav oss längs Lappbölevägen mot Sjundeå. Karolina, 17 år, hade tänkt ut detta. Återse hembygden, uppleva sommarteater.  Den vackraste av soldagar fick alla åkrar och ängar, skogsbryn och vägkurvor att ånga av färg och hisnande minnen. I kyrkobyn skymtade Gamla Prästgården bland alm och ek, vi körde sävligt förbi, varken med gasen i bottnen, eller långsamt spejande. Vi hade andra mål i sikte. Gränsjägarens brud invid Tjusträsk gav en sympatisk föreställning om ockupation och evakuering av Porkala under andra världskriget. Ett ämne som stötts och blötts årligen, men den här gången hittat pudels kärna och träffat rätt. Ligger i tiden och anknyter beskrivande till dagens flyktingfrågor. Mycket sevärd i en underbar miljö invid glittrande Tjusträsk. En eloge till gamla godingar på scenen.  I pausen dracks det kaffe och åts korv och vänner och bekanta myllrade kring. Och det är precis som det ska vara. Egentligen har inget förändrats på snart fem år. Att handla i S-market var även ett måste. Härligt när alla sjundeåbor var ute och rörde på sig just igår. Karolina och jag var uppspelta och inspirerade när vi körde vidare mot grannkommunen Ingå där jordbrukslandskapet är minst sagt lika hänförande. Så eldade vi bastun i kvällningen och gick en runda. Det är sånt man gör på landet. Både då och nu.
17.08.2015 kl. 11:48

Yxan i stubben

Prostinnans bekännelser och betraktelser:

 

" Under en mjölkvit himmel färdas jag, mellan böljande rågåkrar och grönlila fält, fram och åter, en förtvivlat vacker flygfärd, ett landskapsrus, en fast hand. Icke minns jag längre något annat än detta. Doften av nyklabbad ved, yxan i stubben och bastubad, oförskämt välgörande, kvastarna smäller och källvattnet vara så isande att en död kunna väckas till liv. I skuggan av lönnarna och apelträden, dukas det alltid till kaffe för två. Där sitter man sedan som vore allting uttänkt i förväg, framtrollat av någon spådam. Solfläckarna vara på vandring kring händer och fat, ögonen kisa och berättelsera kring detta vara fjärilslika, organiska. Sådant är av återkommande art och för var gång bliva nattsömnen djupare, som ett barns. Sedan går färden till kusten och glitterhafvet, medan himlen blånar och hafvet vara som ett stulet smycke. Och med eftertryck vilja jag hava det sagt: icka vara jag längre någon prostinna. Kaptenska klingar bättre och seglen äro så bländande vita."

 

12.08.2015 kl. 13:17

Hälsningar från en sump

Texten är en främling, en död fisk. Jag rensar bland röda tecken, små oläsliga ord instuckna och utfläkta, pilar, överstreckningar och understreckningar, parenteser, små gubbar, blomslingor och fingermärken. Jag trycker på tangenterna och skriver fel, skriver nåt annat, längre bort. Anstränger mig, sliter mig tillbaka, glor på död fisk. Tänker att sen när jobbet är gjort och fileerna ligger radade och jag är nöjd och duktig och bör bli belönad, sen tar jag mina mattor till stranden och där vill jag vara ända till kvällen. Med ett anteckningsblock i vilket jag får skriva vad jag vill, små lustiga anmärkningar, synonymer på glittra, påhittade blåa nyanser, hur vattnet låter, hur såpan doftar, till varje båt som far förbi vinkar jag eller låter bli. Och jag dricker kaffe tills jag svimmar, med brännande axlar. Så torkar mattorna i vinden och Helsingfors är det vackraste stad i världen just då.

Hälsningar från en sump.

10.08.2015 kl. 09:05

På rymmen

Från båtliv till verandaliv. Byket fladdrar i vinden. Trädgården är ett varmt och inbjudande rum. Krasse, flox, stormhatt, klematis, rosor. Hundarna sitter på trappan och undrar vart horisonten tog vägen. Lukten av tång, salt och bullsmulor. Vågorna som kluckade nätt eller yrde kring stäven. Ännu kan det gunga och svaja. Tycker taxarna. Jag har städat och gnott i gröna huset, snyggat upp arbetsbordet, lagt fram anteckningar från sittbrunnen, ordnat och tänkt. Sådant anstår en mogen kvinna. En kaptenska. Leva här och nu. Låta stunden fladdra lite hit och dit, inte bakåt men framåt. Jag har knarkat skärgård och hav, månar och sol, fotograferat, varit på rymmen. Det kan vara fråga om någon slags lycka. Ett skede. Kanske en livstil. I vilket fall som helst oerhört inpirerande.

 

 

 

 

 

 

 

 

06.08.2015 kl. 19:08

Båtliv

Sida vid sida. Fendare, linor, stegar och däckspolning. I sittbrunnen trängs hundar och grejer, en kapten och en fripassagerare. Havet är blankt som ett öga, den visan känner vi till. Inget som gungar och ryter mer. Hamnlivet är ett liv för sig. Drinken i kvällssol. Man pysslar med sitt båtpyssel. Alltid något som ska snurras och putsas, ordnas och justeras. Segelbåtarnas kroppar vaggar, bestättningar smaskar och höjer glasen, fixar, kliver iland, kliver ombord. Vänliga nickningar, smalltalk, nån kommer och nån går. Vi ligger an tills kaptenen fått sin plomb ersatt.  Mariehamn är en stad som både är mycket levande och och mycket död. Vi inväntar avfärden och planerar rutt. Sådant är det. Båtliv, hundliv. Man hänger med. Kollar läget. Fyller på förråden, bidar sin tid, tittar på folk, deras bestyr. Det finns vackra båtar i blänkande fernissa, gråa, handsydda segel och smäckra skrov. Det finns fula muskelmonster, spektakel i flera våningar.  Vi ser och hör allt. Betraktandet är en del av tillvaron. Man väntar och ser tiden an. Väderleksrapporter. Omellett. Rökt sik. Rosén på is. Idag blev det inget regn. Livet flyter fram. Alla mäster speglar sig i vattnet på en gång.

29.07.2015 kl. 17:54

Kanske bli det kvällssol

Ibland visar sig solen, en hel dag, en hel kväll, en hel timme. Lyckokänslorna är varje gång obeskrivliga. Det är så det är. Den här sommaren handlar inte om lättsinne eller en självskriven värme. I tukt och förmaning, under en droppande himmel är vi dömda att njuta. Nej, egentligen är det inte så. Går vi in i trädgårdarna, till blomsterrabatterna, ängarna, dikesrenarna, skogen. Går vi dit, då får vi vår belöning. För en sällan skådad frodighet har dragit nytta av just fukten och svalkan. Rotblöta och lagom temperaturer får rosor och perenner att prunka. Allting är grönt och frodigt och ymnigt. Det väller ur bänkarna, allting tycks högre och större och färggrannare. Ingen måtta här och ingen måtta där. Jag besöker mina trädgårdar. Båda två. I den ena tävlar fingerborgsblomma, klematis, schersmin och rosor med varandra. I den andra riddarsporre, borstnejlika, hässleklocka och ängsblommor. Gräsmattorna ett hav av vitklöver. Tunnorna vattenspeglar i vilka molnen drar vidare. Och så fort solen blänker till blir det kaffe på trappan. Jag kan bli så tacksam och så trött. Havet väntar och jag plättar mig åter i sittbrunnen. Från det ena till det andra. Barnbarn på klipporna, ormbiten tax, en firad 35 årig son, bröder och söstra, bastu och fars gråa testar i vinden. Från det - till poetiska fjärdar i hundra nyanser av grått och vita segel. Och vem vet, kanske blir det kvällsol?
24.07.2015 kl. 17:48

I en sittbrunn

Ibland tittar solen fram och allt är förlåtet. Glitterhav, lämpliga vindar, vita segel. Sittbrunnen är ett hem. Där händer allt och ingenting. Författaren hänger med blicken vid horisonten, skären och kobbarna. Hundarna vänder nosarna mot land. Glasen gnistrar i solen och kaffemuggarna ryker när det mulnar. Det gungar förfärligt och regnet häller ner. Och sen en sjömansbyxa. En glimt av det gula. Det är bara att färdas vidare och vänta. I en segelbåt är det som det är. Kaptenen vet alltid vart vi är på väg. Jag skriver ord i luften, hela skärgården har alltid legat här. Mina barndomsklippor och hemliga holmar. Grynnorna med kransar av sjögräs. Här sluter sig cirkeln. Känslan av lycka och svårmod. Jag ger mig och älskar detta.
13.07.2015 kl. 17:21

Ett skepp kommer lastat med kärlek

 

I ett regn. Nu regnar det och öser. Havet är grått och skvalpar oroligt, hård vind brassar på de öppna fjärdarna. I en båthytt är det gott att sitta och dricka kaffe, låta regnet skvala, gunga med och ha all tid för djupdykning. Nu dyker jag rakt in i ett landskap med igenvuxna gytttjestränder, cellulosafabrikens egenartade pruttlukt, hemlagad fil, blåsiga stigar, näckens eget gungfly och en förfallen brygga. Dit. Skrivandet är som att flyga drake i stormen. Jag får riva och slita, kämpa mot högre krafter. Lock och pock, kaffe, en jazzig saxofon och se vad vi flyger nätt. Här gungar jag som ett flöte, rutorna immar, båtarna ligger rad i rad och väntar på uppehåll. Skärgården vill skimra men förmår inte just idag. För mig är sommaren som julafton. Varje dag packar jag upp små paket av lycka. Ett skepp kommer lastat med kärlek. Men jo, jag gör mitt yttersta, för det är det jag vill. Äntligen en dag för detta arbete. Taxen ligger som en skulptur och älskar sitt liv, hon med. Varje vattendroppe dallrar och rusar vidare. En bättre upptakt till midsommarfirandet är svårt att tänka sig. Saxofonen gör sitt till. 

18.06.2015 kl. 11:32

Skriva hejdlöst

Blå lyser himlen. Min tankar är inne i en rabatt, i plantbutiken, jord, jord och gödsel, mina utekrukor ser hemska ut.  Visst har manuset sin dragningskraft just idag. Balanserar mellan det och trädgården. Några timmar här och några timmar där. Solfläckarna där ute... nej, sitt nu stilla på din ergonomiska stol och titta rakt fram. Där finns det du alltid drömt om. Att skriva. Hejdlöst. Och då gör jag det!
09.06.2015 kl. 09:27

Här och nu

I Kottby blommar syrenerna, det är stadsdelen känd för. Söta och somriga flyger dofterna genom gränder och gator, över hustak, in i trädgårdar, ut i parkerna, ända upp till Himmelsberget. Sjömansbyxor och regnmoln omvartannat. Lakanen fladdrar på tork. Jag skriver lite nu och då, men inte som det var tänkt. Fasligt vad tiden flänger iväg och jag med den. Här och nu ska det levas. En båt har trätt in i mitt liv. Jag behöver inte längre längta mig sjuk efter glitterhav utan kan styra rakt in och vara som solkatten själv när det behagar. Stadshundarna har blivit exemplariska båthundar med nosarna vända mot havsbandet.

På Tryckeriteatern har underbara Magnitude spelat Berättelsen om den egendomliga hönan Felicia. Det var en ära och ett nöje att skriva en pjäs för den gruppen. En av de största teaterupplevelserna säger jag med innerlighet. Tillbaka till torpet i kvällssolen körde jag från premiären med värme i hela kroppen.

Nu dånar åskan. In med byket!

08.06.2015 kl. 13:01

Kärleken är en grön hydda

Prostinnans bekännelser och betraktelser:

 

"Denna försommar kunna jag icke hänge mig åt fågelsången, icke frälsas av syrenklasarna eller det begynnande guldregnet.  Magnoliaträdet som i fjol gav mig sådan andnöd när jag tjuvtittade på det att jag icke kunnat begripa vidden av dessa vita fjärilars skönhet, icke veta ut eller in. Nu vart det bara en fladdrig sky av rosetter under vilka jag glida, som på tussar av moln, fåglarna till att kvittra utan urskiljning, sammelsurium, ljud, o sång, o allt. Detta kunna då ingen förvänta sig, detta rus som icke fodra någon inramning, icke någon förhöjning eller ackompanjemang, bara ett varande i det som icke låter sig beskrivas. Här äro jag icke gammal eller ung, bara någon annan som hafver svepts med. Att äfven jag skulle drabbas och taga hela trappan och trädgården, ängarna, fälten, stränderna och hafvet i besittning för danssteg och vådliga krumbukter, vårskrik och sommarsång. Att jag som en gång varit prostinna med vintnande knogar nu bara flyga likt maskrosfjun, så oändligt mycket mera lefvande. Att kärleken hafver sådan lätthet och sådan tyngd och allt som dallrar kring, en grön hydda, ett kapell i vilket jag kunna vara utvald, just denna evighet på jorden. Livet äro en vacker betraktelse."

01.06.2015 kl. 15:55

Bröllop och havsband

 

Allt på en gång, myggor, näktergal, gräsklipp, löjtnantshjärta och liljekonvalj. Blå himmel, soldungar, kaffekoppar, glittrande vikar och blånande havsband. Springande barn i fladdrande skjortor, klänningar i alla kulörer, musik, romantik, akustik. Hela familjen och några dussin därtill, under blommande lindar. Dukade bord med förgätmigej och pion. Så ska en bröllopsslipsten dras. Och glasen klirrade i ett för alla hade nånting på hjärtat. Jag är en stolt mor och svärmor, den saken är klar. Jag har också varit på en seglats. Och sen har jag skrivit. Men inte så värst mycket. 

28.05.2015 kl. 22:14

Skrivarna mår bra

Leros, dag 9

 

Det blåser lite som på en normal högsommardag i Finland, kyligt i skuggan, morgondoppet genomfördes med beslutsamhet. Men alltid skiner solen stark och het från en klarblå himmel, stärker kropp och själ. Tillsammans med den grekiska maten och vinet och stenarna mellan tårna kommer vi hem en vacker dag som utslagna blommor. Hela stora, lilla gruppen. Vi som redan vet en hel del om varandra, men inte allt. Nån har haft tandvärk, nån har bränt sin rygg, någon är på jakt efter en grekisk skärmmössa, nån letar efter dricksglas. Allt det bästa på Leros har tilldelats oss, den svindlande utsikten från Villa Kolkis, den vackra vitklädda värdinnans liv berättad i en vacker blompergola, havets tusen skiftningar, bergen och allt det som blånar och är orimligt vackert och självklart hela tiden. Skrivarna på Leros mår bra. Berättelserna rullas upp. Var och en presenterar sitt material som stötts och blötts och frammanats under de gångna dagarna. Var och en för sig har mejslat ut sin text, den fagerholmska vägkosten har varit nyttig och gett fungerande ramar. Och så pratar vi om livet så mycket vi hinner. Och instagrammar ikapp.

11.05.2015 kl. 09:20

Delfinerna

Leros

Igår var det båtfärd mellan grekiska öar, bergens siluetter och blånande skiftningar i det oändliga, simning i det turkosa havet, den mjuka vinden som är ovanligt varm för årstiden, alla små vita hus och blåa bryggor, vi utstyrda i hattar och fladdrande schalar ombord på lilla skutan med den karismatiska kaptenen, allt så sanslöst underbart att det inte går att beskriva i ord, DÅ kommer delfinerna som kronan på verket, hoppar och leker, simmar under båten, livslevande, stora, sänder iväg en stråle, försvinner och kommer igen. Och vi skriker av förtjusning som barn. Det är det vi gör. För nog överträffar denna resa bara allt. Vilket skulle bevisas och vändas och vridas på med hjälpa av drycker av olika slag, helt enligt ett beprövat och kärleksfullt bevarat koncept.

 

08.05.2015 kl. 17:01

Leros i våra hjärtan

Allting är blått, havet och himlen, dörrarna, fönsterbågarna, blomkrukorna och rubrikerna. Skrivarna har återkommit till innergården på hotellet i Panteli beach för att göra sina inre och yttre resor, skriva in havet på näthinnan och bli besjälade. Det sinnliga i att vara på Leros är nu ett gemensamt begrepp för var och en. Den lilla gruppen som nöts mot varannn genom diskussioner, högläsning och kreativa övningar, det egna skrivandet, det gemensamma skrivandet, skrivandet överlag. Ord, flödestexter, tankar samt simning i den egeiska krusningen. Allt är lika viktigt. Och så finns det några fotografer förstås. Och katter i alla färger. Det finns horta, imam, feta och retzina. Ni förstår. Vi är i paradiset.
07.05.2015 kl. 09:32


 

Anna Gullichsen

 

Det här är en skrivbok i vilken jag tänker högt.

I ett grönt hus i utkanten av Helsingfors bor jag på landet i staden. Jag bloggar mest om mitt skrivande, vilket inbegriper ingenting eller det mesta.

 

Bara en sak kan jag lova: inga bilder eller filmklipp.

 

 

anna.gullichsen@gmail.com


Om mig själv:

Tycker om: måndagar, gamla hus, skrangliga stolar, nästan utblommade tulpaner, trasmattor, rosmarin, vårljus, sommarhav, höstlöv, rimfrost, böcker, trädgård, sköna ting, egna barn, andras ungar, stearinljus, god mat, goda historier, champagne, tystnad och fullt ös.

Mina böcker:

Saga Blom

Saga Blom och snöflickan

Saga Blom kollar in våren

Betty är en speciell sorts ko

Hatten från Katalonien

Saga Blom och djungelspöket

Betty i luften

Kategorier

Senaste kommentarer

01.03, 23:54Man blir som tokig av IdalottaSyssa
13.09, 12:28Bordsfläkten av Frida
09.08, 16:33Glad påsk av Live life
25.05, 14:59På sin bak av minna lindeb